söndag 11 september 2016

Arméns utformning

En ständigt återkommande och ganska rolig debatt är hur armén borde se ut nu och i framtiden. Ofta blandas fria fantasier och önskelistor med väldigt modesta förslag vad man kan göra inom nuvarande ekonomisk ram. Ofta hör man skrik om behovet av nya materielsystem av personer utanför armén, tex politiker, men de skrik som hörs tydligast inifrån armén är skrik efter personal, främst då befäl. Jag får ofta frågan: Hur vill du att det skall se ut om du fick bestämma?

Jag skall försöka angripa frågeställningen utifrån min synvinkel och dessutom hålla det kort och koncist. Detta är fria tankar från en enskild officer på bataljonsnivå i armén, glöm inte det!

Avgränsning

För att inte det skall bli helt ointressant, som oftast twitterdebatter blir när folk börjar fantisera om stora anslagsökningar, så måste inlägget delas in i två delar:
  • Utformning inom nuvarande ekonomiska ram för armén, med utgångspunkt i ett annat FB15 för arméns del. Vad skulle kunna uppnås till 2020? Jag kommer även diskutera balansen mellan stridskrafterna, men inte ha omfördelning som utgångsvärde.
  • Dubblering av arméns budget och vad som skulle kunna uppnås till 2024.
Vad består, på pappret, armén av nu?

Armén tog, i det dolda, mycket stryk under FB15, där de nya förbanden, bla 18. strgrp (Gotland), 2 st brigspankomp och 12. motskbat fick tas ur ram, en ram som dessutom minskades personellt, främst med officerare och heltidssoldater.

Så på pappret finns (kommer det finnas) 8 manbat, 2 ingbat, 2 lvbat, 2 artbat, 2 brigledn, 2 brigspankomp, 1 undbat, 1 jbat + lite andra förband. Märk väl att ingen logbat i egentlig mening tillhör armén.

I försvarsbeslutet framgick även att 2-3 bataljoner skall vara stående, samt att funktionsförband skall ha "kompanistridsgrupp" stående.

Vad är problemet?

Egentligen grundar sig problemet i att beslutad organisation i allt för lite grad tog hänsyn till de olika utbildningsplattformarnas förmåga att producera förbanden. Det är inte lika horribelt som utkasten på FB09, ni som var med då vet vilket horribelt första utkast som presenterades. Få saker har skadat officerarnas förtroende för HKV som det förslaget (jägarcentrum i Kvarn... suck) . Men nu blev det som tur är inte så utan det resulterade i IO14, en inte helt perfekt skapelse det heller.

Först skall vi reda ut begreppet "stående förband" i FM. Det är nyspråk för "50-60% stående förband". Det är alltså helt felaktigt att påstå att Sverige har 2 (3?) stående bataljoner. De är en liten bataljonsstridsgrupp med ungefär hälften av det stridsvärde en hel bataljon skulle haft. Mekskkomp på Gotland är inte stående, det är bara till 2/3 stående är ytterligare ett exempel.

Sverige kan absolut inte på kort varsel manövrera med en stående brigad, något som vissa envisas att säga. Däremot kan vi manövrera med kompanistridsgrupper som kan kombineras till bataljonstridsgrupper och ledas av brigadledning och hjälpligt agera på omvärldsutvecklingen, tex förstärka i landsändar. För att inte vara för negativ så hade vi ingen förmåga till detta för 10 år sedan, så visst är det bättre.

Det är ett stort problem att T-bataljonerna i armén, vilket är huvuddelen, är för dåligt bemannade och övade. Vissa T-bataljoner har en liten del K-soldater som bemannar funktionsdelar likt ledningspluton mm. Det som saknas är tillräcklig förbandsmassa för att öva officerare och för att nyttja vid höjd beredskap innan mobilisering, vilket är syftet med de stående delarna.

Ett annat problem med nya organisationen är att bataljonernas placering inte helt matchar förutsättningarna på plattformen. Ta tex P 7. En T-bataljon med stridsvagn och strf 90 men en K-bataljon med patgb 360. Två helt olika bataljonstyper där det inte är helt logiskt att flytta officerare och soldater mellan bataljoner som tex på P 4. Dvs en K på 71.bat måste skolas om för att bli T på 72.bat. Nu tvingas vi dessutom antingen utbilda bataljoner delat eller ha igång stridsvagnsutbildning på 3-4 plattformar. Det har vi inte råd med.

Organisationen är helt underbemannad med officerare. Rent generellt skulle alla bataljoner ha + 1/3 officerare som kan träna övriga, bemanna skolor och staber, läsa skola, vara föräldralediga, skadade eller annat. Nu finns inga marginaler och armén är kroniskt underbemannad på officerare.

Bemanning med soldater är en annan historia, men till skillnad från många andra så är jag inte särskilt orolig för att vi inte skulle nå målet 2019 med nuvarande system, om vi bara fick de medel som krävdes. Många glömmer att armén inte skulle vara klar nu, utan om många år. Soldater är relativt lätt att utbilda, det är officerare som är det svåra. Som väl är så har jag kostnadsneutrala lösningar för bemanning av nuvarande lilla armé.

Sammanfattning på problemen i armén 2016:
  • Kroniskt underbemanning med officerare.
  • Irrationell fördelning av GSS/K mellan plattformar.
  • Vissa bataljoner har mycket lågt stridsvärde (tränings- och utbildningsnivå).
  • Rekryteringen av soldater till GU är för dålig, därmed faller konceptet med T-bataljoner.
Hur skulle armén organiserats?

Alla bataljoner skulle utjämnas med K-soldater för att kunna sätta upp stående kompstrgrp. Syftet och vinsten med detta är flera:
  • Förbandets officerare kan övas i minst kompanis ram hela tiden. Har enorm betydelse för både stridsvärde i närtid och förmåga att på sikt öka numerären i armén utan att tappa kvalitet.
  • Naturlig personalrörlighet inom bataljonen som höjer kvaliteten på de tidvisa delarna avsevärt. K-sold slutar och blir T-sold i samma bataljon. Investerad kunskap blir kvar i bataljonen.
  • Problem med olika bataljonstyper som tex på P 7 avhjälps.
  • Internrekrytering av officerare underlättas avsevärt.
  • A- och B-lagsproblematiken avhjälps.
  • Armén får 8 välövade stående manöverkompanistridsgrupper med substans, istället för 3-4 stycken lite större kompanistridsgrupper och 4-5 i princip helt oanvändbara spillror med funktionsdelar ur bataljoner.
  • Stridsvärdet efter mobilisering är avsevärt högre totalt sett.
Initierade känner igen utjämningen av K-soldater från arméchefens förslag på organisation inför FB15. Det var inte bara jag som tyckte detta. Till detta behövs numerären officerare ökas med minst 300 st i armén. Enkelt räknat skulle 1/3 mer officerare än krigsorg på bataljonerna behövas.

Alla förstår att detta inte håller ekonomiskt eller bemanningsmässigt inom nuvarande ekonomiska ram och personella ram. Mitt förslag är för att lösa detta så bör vi överföra pengar från materielinköp till personalkostnader. En omvänd RB5 med andra ord. Det skulle blir hårda prioriteringar men det totala stridsvärdet för armén skulle ändå bli bättre. Det är bättre med 5 välövade mekbat med dragen 12cm GRK än oövade med en pansrad pjäslösning. Fler exempel finns.

Om bataljonerna i stora drag har 1/3 anställda så kan en rationell utbildnings- och befälscykel skapas där GU utbildar till både K och T samt deltager i bataljonsövningar på slutet av GU. Där K-delarna kan uppnå mkt hög duglighet och officerare kan truppföra året runt med kvalificerat förband. Bataljonsstab med chef kan öva bataljon när T-delar är inkallade, när GU har förbandsövningar samt, i kombination med andra bataljoner för att skapa tillräcklig förbandsvolym.

Förbandsinnehållet då? Låt det vara som det är, det är avvägt inom ram. Jag skulle nog bantat vissa förband personellt och ökat andra något, men det är marginellt.

Det man skulle kunna diskutera är en ny brigadorganisation med dedikerade bataljoner och brigadunderstöd. Förbanden räcker nu inte till då lvbat och logbat har helt andra uppgifter utöver brigadunderstöd. Jag har sett skisser från FB15-beredningar som anger ramneutral brigadorg med brigledn, 3 manbat, briguhkomp, briglvkomp, artbat, brigingkomp och brigspankomp. Lite stramt med det skulle frigöra högre funktionsförband och brigadchefen skulle veta vad han hade i grunduppställningen.

Avvägningar mot andra försvarsgrenar?

Jag vill inte hänge mig åt försvarsgrenskäbbel, då det är förödande. I grunden skall vi ta medel från andra anslagsområden i statsbudgeten, men man kan diskutera om vissa enormt kostsamma materielslag är aktuellt för ett land med en försvarsbudget på 1% av BNP?

Sen skulle man kunna tänka sig att den skeva personalramstilldelningen skulle kunna justeras något i rimlighetens namn till arméns fördel.

Dubblering av arméns budget mot 2024?

Dags för fria fantasier! Den behövliga omvända osthyveln skulle svälja stor del av anslagsdubbleringen, men man skulle ändå kunna tänka sig följande: 3 brigader och betydligt fler högre förband utanför brigadramen. Hela stående bataljoner finns det nu utrymme för i större utsträckning. Ny materiel skulle det finnas utrymme för i viss utsträckning, men betänk att förbandsvolymerna kräver stor investering i basplattan och inte i dyra spetssystem.

För att ta tillvara på soldater så skulle övergångsförband med låg beredskap kunna upprättas med pliktpersonal. Tex skulle LG kunna ha en lokalförsvarsskyttebataljon som övergångsförband.

Men värnplikt då?

Värnplikt skulle jag nyttja för att få förutsägbarhet i produktionen. Vi bör enbart kalla in så många som krigsförbanden anser sig behöva. De bör vara frivilliga i största möjliga grad, men genomföra själva utbildningen under plikt, mycket likt hur värnpliktiga kvinnor hade det förr. Annars revolutionerar det inget.

29 kommentarer:

  1. Intressanta idéer och ett par nyheter. Jag har tills nu trott att de två lvbat och uhbat ingått i brig. Det är svårt att inom befintlig ram komma med förbättringar. Två framgångsfaktorer tror jag är att, som du skriver, är att gå ifrån uppdelningen av K och T på skilda bat samt anstränga sig att utöka officerskadern.
    Nya idéer: låt P7 bilda stommen i en tredje brig, vilket medför att vi kan ställa upp 3 brig med 2 mnöverbat. Om det är så att vi har 4 bat i reserven, borde dessa knytas till P4, P7, I19 samt LG.
    Ett stort problem är lokaliseringen av funktionsklossarna. Detta måste få sin lösning. Pjäser och övrig förbandsmtrl borde förrådsställas i södra landshalvan, där även större övningar genomförs. Motsvarande skulle gälla övriga funktioner. Även sådana modesta åtgärder kostar väl en del pengar.
    Det är tufft att leva på svältgränsen

    SvaraRadera
    Svar
    1. P 7 är ganska given som tredje brigadledning, dock tror jag anslagsökning måste till. Lite för mycket hövdingar och lite för lite indianer annars!

      Radera
  2. Bra genomgång. Förordar dock att vi lägger ner brigadsystemet om inte väsentligt utökad ekonomisk ram. Vi är helt enkelt för små för det. Låt de officersraderna istället tillföras bataljonerna som vid behov kan leda förstärkta bataljonsstridsgrupper.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du har rätt i att det är med näsan över vattenytan. Men det är väldigt tydligt i FMs vilja att brigadförmågan skall återtas. Vi får se det som att vi tränar inför upprustningen som komma skall (kanske).

      Radera
    2. Redan under Andra Världskriget uppträdde både tyskar och amerikanare mycket framgångsrikt med bataljonsstridsgrupper (kampfgruppe resp. task force) där en manöverbataljon förstärktes med artilleri, ingenjörer, luftvärn, etc och sedan uppträdde självständigt. Varför kan det inte bli vår utgångspunkt också? Är det prestige som dikterar att vi måste ha brigader trots att vi har en anorektisk organisation?

      Radera
    3. Det var regementsstridsgrupper i huvudsak, dvs tillfälliga brigadliknande enheter formade ur divisionernas resurser.

      Radera
  3. Med tanke på hur Armén misshandlat reservofficerarna sen de stora neddragningarnas tid så är jag inte förvånad att -T förbanden saknar officerare. Om man kan bemanna divisioner med reservpersonal i USA torde vi kunna ha kompanichefer i -t förband som är reservare. Det skulle lösa sannolikt all brist på officerare som finns idag.
    Jag talar ur egen erfarenhet då jag lite för skojs skulle hoppade in i gss-t förband på Lv6 (är utbildad reservare inom luftvärnet) och noterade att det fanns EN! reservofficer i hela und-pluton och vad jag såg fanns det inte fler någon annan stans heller.
    En yrkesofficersutbildad kamrat till mig (samma officershögskola) som sadlade om till reservare när Lv3 las ner fick vänta nästan 10 år på sin första förbandsplacering, då som undgruppchef i samma gss-t förband. (alltså motsvarande sergeant istället för löjtnant som han var då)

    Så jag är helt övertygad om att mängden yrkesofficerare är mer än tillräcklig om man faktiskt använde reservofficerare på rätt plats till rätt sak. Självfallet kan det skilja sig för andra förband men misstänker att det inte gör det utifrån det jag hört.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Reservofficerare är mycket viktiga i krigsorganisationen, det håller jag med om, men de har begränsad roll i produktionen av förbanden. De åtgärdar alltså ingen befälsbrist. Tvärt om så är officerare som är krigsplacerade på T-förband en resurs att nyttja för förbanden till träning mm.

      Radera
    2. Men de används tvärtom, reservofficerarna får genom att yrkesofficerare placeras på t-förband inte träna heller tvärtom används t-förband för att ge fler yrkesofficerare träning.

      Radera
  4. Den här debatten har pågått i många år och kommer att pågå i många år framöver. Det finns många inlägg och kommentarer på t.ex. Wiseman eller Skippers bloggar att förkovra sig i.
    Ett tag verkade det finnas lika många förslag på lösning som det fanns befattningar inom FML. Vem minns inte de så kallade "väckelsemötena" med filmer och dundrande högtalare. Brigaderna rullade fram över Skaraslätten och JAS-planen for omkring i klasar. Så småningom hann verkligheten ikapp och nu började man överträffa varandra i "budgetvarianter".
    Dagens verklighet känner de flesta till. FM är på den nivån att den inte ens kan ge en nyanställd eller inryckande det som står på det egenproducerade persedelkortet.

    Som en våt filt över alla initierade förslag ligger det så kallade materielberget. I skrivande stund beräknas det att vara ca 100 miljarder år 2020.
    När vi pratar om organisationer efter 2020 bör vi ha i åtanke att många av de system vi har idag då börjar uppnå sista förbrukningsdag.
    Några exempel.
    Strv och CV90, där har bäst före passerats och sista förbrukningsdag börjar inträffa med början 2022. För vissa individer som ej omfattas av den nu pågående livstidsförlängningen ännu tidigare.
    Lastbilar och många terräng- och specialfordon, sista förbrukningsdag redan passerats i många fall.
    Diverse ammunition och robotar, bäst före passerat och sista förbrukningsdag börjar i stor skala omkring 2020.
    LV, sista förbrukningsdag borde inträffat för många år sedan.
    Sjömålsrobot, bäst före passerad och sista förbrukningsdag ca 2027.
    Eldhandvapen, kulsprutor m.m. I vissa fall är sista förbrukningsdag passerad för länge sedan.
    Uniforms och bärsystem....
    Ra- och informationssystem...
    Listan kam göras väldigt lång.

    För att sammanfatta det hela kan jag väl säga att det återstår inte mycket av den utrustning m.m. som finns idag när 2030 närmar sig. Tyvärr tror jag att det är mot det årtalet de flesta organisationsförändringar syftar.
    FM har varit underfinansierad under många år och kommer inom överskådlig framtid att fortsätta att så vara. Går man ner på bataljonsnivå förstår jag att det blir verkligt och kännbart.

    Nästa lite fuktiga filt är väl rekryteringen och de tafatta åtgärderna för att behålla personalen. Dessutom börjar det gå upp för vissa att logistiken är kraftigt eftersatt och underbemannad.

    Sedan har inte FM råd med att slösa skattepengar på detta viset.
    "Den militära infrastrukturen på Gotland där P 18 tidigare låg såldes för 40 miljoner kronor. Idag lägger Försvarsmakten 780 miljoner kronor på att bygga upp en ny garnison för den stridsgrupp som ska etableras på ön.
    ”Nya garnisonen kostar 780 miljoner”, SR P4 Gotland, 2016-05-02, http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=94&artikel=6422704"

    Vill avsluta med ett citat från Niklas Wiklunds inträdesanförande i Kungliga Örlogsmannasällskapet den 19 april i år.

    "Försvarsmakten måste framställa försvarsbehoven utifrån faktiska omständigheter, och inte utefter vad man kan förväntas få igenom ekonomiskt.

    SUCK!

    Teaterdirektören.

    P.S. Det finns de som räknat på detta och kommit fram till att om vi dubblerar anslaget från och med 2018 kan vi få något som skulle likna stommen till IO14 (i herr Grundeviksmodellen) med modern materiel någon gång efter 2032. Dock var inte utbildningskostnaderna(nyanställning och rekrytering av fler soldater/sjömän och befäl) med i beräkningen. Beräkningen inkluderade även övriga försvarsgrenar.

    P.S.2 Det finns även en beräkning på vad ett civilförsvar med en månads uthållighet skulle kosta, den summan är inte heller något man tar inom ram. De första fem årens återuppbyggnad blir ca 30-40 miljarder per år.

    P.S.3 Jag redovisar bara överslagsberäkningar då jag tyvärr inte vet klassning på beräkningarna. Någon bör veta detta bättre än jag och fylla i fler detaljer om det går.

    SvaraRadera
  5. Intressanta tankar.

    Jag är fd US Army soldat, tjänstgjorde mellan 1998 till 2002 och var stationerad på Ray Barracks Friedberg Tyskland, Låg på en mekaniserad infanteri bataljon (vad vi i Sverige kallas pansarskytte). På min bas Ray Barracks fanns det tre stridande bataljoner (2 pansarbataljoner och min mekaniserade infanteri bataljon), plus vår understödsbataljon i sin helhet. Vårt artilleri, ingenjörs och LV förband var baserad på annan bas ca 30 km från vår.

    Denna koncentration gjorde det möjligt att samöva brigaden lokalt på närliggande övningsfält. Dock inte allt samtidigt utan olika delar, exempelvis ett stridsvagnskompani och par mek infanteri kompanier med vis del av vårt understöd.

    Mitt förslag är att vi behåller de olika regementen som utbildnings skolor för att utbilda soldater och officerare i sina respektive tjänstegrenar.

    Sen koncentrerar brigaden till en enskild geografisk plats där hela förbandet är placerad och kan samövas fullt ut.

    Fördel att man slipper transportkostnader och tidspill när personalen är inne.
    Och viktigast man kan lätt samöva när all personal är inkallad.

    Om man nu tänker fritt så förslår jag att vi skapar tre regementsstridgrupper.

    Första regementsstridgruppen är i sin helhet ett stående förband om tre special utformade bataljoner, Denna stridsgrupp huvudansvar är Stockholm med landets ledning att skydda och försvara. Den är stående då denna uppgift är en del av våran grundförmåga. De tre bataljonerna roterar mellan ledighet, övning och beredskap så att vi alltid har en bataljon tillgänglig. Denna tillgängliga bataljon svarar för bland annat högvakten, bevakning av högkvarter, riksdag och regering. Samt insatsberedskap i Stockholm.

    Regementsstridsgrupp nummer två är stationerad i Karlsborg och ska vara ett snabbinsats förband som kan flyttas med kort varsel till olika delar av Sverige.
    Bör bestå av tre bataljoner som kan rotera mellan ledighet, övning och beredskap/insats

    Regementsstridgrupp nummer tre, stationeras på Gotland och bör kombineras med stående och deltidspersonal i lämplig mix. Förbandet utformas specifikt för öns försvar.

    Utöver dessa Regementsstridsgrupper så anser jag att vi bör ha 5 brigader utgångsgrupperade i Skåne, Västergötland, Stockholm och Norrland, fyra av dessa har regions ansvar medan den femte är nationell resurs.
    Dessa fem brigader är mobiliserande förband.
    Hemvärnets bataljoner ingår de regions ansvariga Brigaderna som således blir rätt stora.

    Värnplikt, ja jag tror att det är nödvändigt oavsett vägval.

    Och ja jag lämnar Flyg och marin utanför.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tankarna på något som liknar din ide har funnits till och från.
      Den här motionen är bara ett av många dokument i frågan. Den är föranledd av en utredning och förslag i olika nivåer av FM,
      (ÖBs förslag)och en prop 1991/92:102.
      Detaljer om förslaget finns i motionen.

      Motion till riksdagen
      1991/92:Fö32
      med anledning av prop. 1991/92:102 Totalförsvarets utveckling till och med budgetåret 1996/97 samt anslag för budgetåret 1992/93

      "ÖBs alternativ D
      innebar en koncentrering av brigadutbildningen i landet och
      ett häremot svarande territoriellt försvar."

      "En modifiering av ÖBs idéskiss, anpassad till de nya av
      regeringen förordade ekonomiska ramarna, kunde
      innebära en satsning på ''storgarnisoner'' som dock måste
      kompletteras med ''minigarnisoner'' för att garantera
      förmågan att växla upp dessa modulförband till fullständiga
      brigader."

      Dessvärre talar man även här om "anpassning till de ekonomiska ramarna" och då brukar förslagen ramla platt till marken. Tankarna dyker dock upp då och då i olika sammanhang under årens lopp.
      Sedan tillkommer gammalt hederligt revirpinkande och regionalpolitik som ytterligare lök på laxen.

      De stora tankarna om garnisoner/orter av Amerikansk typ fanns redan strax efter andra världskriget. Då var det tänkt att även de andra truppslagen(där det var möjligt)skulle finnas med.
      Tänkandet fortgår än idag;-)

      Teaterdirektören.

      Radera
  6. God morgon,

    En liten fundering om hur avhjälpa hyfsat kostnadseffektivt även vid anslagshöjning dubbel för armén.

    Spinner till viss del vidare på Charlie Spartans inlägg. Jag ska inte låtsas att jag känner till sakförhållanden nog bra för att säga hur förstärka vad och när vid anslagshöjning.

    Tanken är att en färdigutbildad antingen värnpliktig soldat, en som tidigare varit K,T etc. men vilka av olika själ kommit fram till att K,T inte passar ska kunna söka till X antal garnisonsregementen. Nämnda regementen läggs i anslutning till högre lärosäte, och sökande ges förtur med t.ex. plus 25% av betygen till alla utbildningar. Kontrakt skrivs på 4-5 år och innebär 2-3 tjänstdagar i veckan vilka till stor del förläggs till helger vilket möjliggör fulltidsstudier. Ersättning utgår med kost, logi samt motsvarande studiebidrag.

    Gruppbefäl skulle kunna lösas dels genom tidigare gruppbefäl som vill "byta bana" dels genom att säg en värnpliktigt utbildad genomför hälften av tiden (2 år) som soldat och andra halvan som gruppbefäl.

    Underofficerare och Yrkesofficerare är delvis K och delvis de som likt i fallen ovan vill "byta bana" och tjänstgöra 4-5 år i 2-3 dgr i veckan samtidigt som de utbildar om sig. Ersättningen blir då något högre, typ. motsvarande en students både lån och bidragsdel (men utan att behöva låna naturligtvis).

    Hur förbanden ska vara organiserade, som mek, lätt infanteri, battaljonsstridsgrupp är jag inte rätt person att svara på, heller inte vart de ska vara lokaliserade (förutom att det bör vara i anslutning till ort med högre lärosäte.

    Problemen skulle vara brist på personal, men det problemet skulle ju finnas när än en volymtillväxt av armén ska till. Finns även vissa arbetsrättsliga, skatterättsliga stötepunkter mm.

    Vinsten skulle vara en omedelbart gripbar "strategisk reserv" samtidigt som lejonparten av anslagen gick till att förstärka den stående delen medelst "omvänd osthyvel" ;)

    I övrigt läsvärt som vanligt!

    SvaraRadera
  7. Jag tror inte våra politiker förstår riktigt vad det är för numerärer av olika förband som de förväntar sig att vi skall ha i framtiden.

    De är väldigt snabba på att ställa krav och berätta vilka förmågor de förväntar sig. Tyvärr vågar inte försvarsmakten, av någon anledning, berätta i klartext vad detta innebär och vad det kommer att kosta.

    Vad är skillnaden mellan dagens situation och omedelbart gripbar i logistik- och underhållskostnader? Enorma!
    Vad är skillnaden mellan dagens läge och direkt gripbara brigader i personalkostnader för nyanställda/utbildade befäl och soldater? Enorma!

    Så kan man fortsätta genom hela listan på kostnader som våra politiker inte vill betala för med de krav de själva ställer.
    Här får tyvärr FM ta på sig en hel del skuld då man genom åren varit väldigt otydlig med vad man har kunnat och inte. Ja,ja men, självklart, vi tar det inom ram och har aldrig varit bättre än nu o.s.v.
    Verkligheten har varit och är en annan.

    "Behovet av skydd mot lufthot finns förutom inom luftstridskrafterna, i Försvarsmakten i övrigt och i samhället som helhet."

    Med detta som bakgrund i Luftförsvarsutredningen 2040 (SOU 2014:88) finns det experter som räknat ut att 2040 behövs det förutom de Lv-bataljoner som brigaderna och deras ledning, flygbaserna, är behovet cirka 20 stycken Lv-bataljoner av blandad typ för att kunna "försvara landet över ytan".
    Med tanke på den tid det hittills tagit att få lv på våra få fartyg så skulle inköp utbildning m.m. startat för länge sedan.
    (Plattformarna (första sjösättning år 2000)har ännu inte fått sin Lv-beväpning installerad)

    Heller inte att förglömma att den första luftförsvarutredningen som gjordes strax efter andra världskriget kom fram ´till att rörlv inte var något som behövdes i ett modernt lv. Det tog väl femtio år att smälta den analysen? Vad har vi idag för typ av lv på våra modernaste korvetter:-(( ??

    På samma sätt kan man gå igenom alla de krav våra politiker ställer på ett framtida försvar och se vad som gömmer sig i materiel-, logistik- och personaltillgångar i verkligheten.

    Omräknat i bara materielkostnader kostnader betingat av det senaste försvarsbeslutet finns det uträkningar som visar på ett ökat årligt anslag på 30-40 miljarder per år.

    Avslutningsvis kan jag väl konstatera att de volymer och medföljande kostnader som våra politiker kräver av FM, inte på något sätt visas i FMLs sätt att beskriva verkligheten. Snarare tyvärr tvärt om!

    Jag anser att FM bör berätta i klartext och visa för våra politiker hur verkligheten ser ut och sedan låta politikerna göra sina avvägningar och stå för ansvar och konsekvenser av sitt handlande.
    Vilka delar av landet skall inte försvaras och vilka delar av befolkningen skall inte vara föremål för skydd o.s.v?

    Nu är både FML och politiker av olika slag inne och petar i detaljer som kängor och fältjacka och ingen anser sig ha ansvar för något.

    Fortsättning följer...

    SvaraRadera
  8. Visa för politikerna vad det är de vill ha och vad det kostar istället för att stå med mössan i hand och ge stora klartecknet i guld med emalj och le.
    "Hela landet skall försvaras, över hela ytan, förbanden skall vara direkt gripbara, utrustade med den "bästa materiel som finns att få", ha den bästa utbildningen, förbanden skall vara uppfyllda med personal och materiel," o.s.v.
    Vi talar inte om några brigader i storleken två till fem utan...?
    Vi talar inte om några få eldrör i understöd utan om...?
    Vi talar inte om en handfull fartyg utan om...?
    Vi talar om ett civilförsvar i storleksordningen....över hela landet...?
    Vi hittar inget på Blocket eller på diverse försvaramuseer där vissa politiker tror sig hitta delar till morgondagens försvar;-(
    O.S.V.

    Precis som det nu sakta går upp för vederbörande att femtio-sjuttio års uteblivet underhåll av järnvägen får kostsamma konsekvenser så är förhållandet liknande för både det civila och militära försvaret av landet. Nu blir det dyrt, fruktansvärt dyrt.

    SUCK!

    Teaterdirektören.

    P.S. Uträkningen på antalet LV-bataljoner förutsatte att antalet JAS/E inte blev färre än 80.

    P.S.2 Något som borde ha gjort att larmet skulle tjutit var väl att det fanns försvarspolitiker och militärer som trodde att IO14 skulle vara klar 2014 och brigaderna skulle storma fram över nejden. Där tycker jag att gränsen för väldigt naiv passerades med råge;-)
    Med dagens underfinansiering kommer nog inte ens våra barnbarn att få se den organisationen färdigställd.

    P.S.3 Glöm heller inte försvarsmaktens förslag på lösning av organisationen, före invasionen av Georgien. Den var mindre än våra politiker kunde tillåta!! Vilket säger en hel del.

    P.S.4 Jag har lite svårt att förstå varför man tillsätter/bekostar den ena utredningen efter den andra med de bästa utredarna man kan få tag i. Anlitar de bästa experter man kan få.
    För att sedan inte bry sig ett dugg om deras arbete och resultat.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du har såklart rätt i mycket.

      Men min utgångspunkt var vad vi kan göra med den mikroskopiska armé vi har, inte fantisera om bättre tider.

      Men i grunden så är det klart jag vill öka försvarsanslaget.

      Radera
  9. Det bästa FM kan göra med en lilla förbandmassan de har är att berätta för statsmakterna vilka av alla de krav de ställer man kan och vara väldigt tydlig med vilka man inte kan uppfylla.

    Dessvärre har FML på något sätt tappat både förtroendet och viljan att styra våra förmågors innehåll, storlek, m.m.

    Ibland blir det mer än lovligt patetiskt.
    Nu kan FML inte nog påpeka vilken handlingskraft och försvarsanda man visar genom att förstärka Gotlands försvar med 150 man.

    Detta har tillkommit helt av politisk skäl inget annat.

    För inte så länge sedan satt samma personer inom FML och hånade förslaget om trupp på Gotland och pekade på konsekvenser för landet i övrigt både vad gällde beredskap, personal, ekonomi och menade att det inte var ett effektivt sätt att försvara ön på.
    "Gotland försvaras bäst ifrån fastlandet" var budskapet.
    Politikerna satte ner foten och gav order.

    Nu skulle jag ju kunna tänka mig att FML återupptog de där argumenten man hade tidigare! Men nej. vad gör man?
    "Vi (ibland jag) har idag fattat beslut om"...Ynkligt och absolut inte trovärdigt.
    Lite försiktigt påpekar någon att hela ön saknar luftvärn. Det gör nu ingenting för det gör hela landet sedan länge. (Vilken tröst!)

    Jag kan ju göra jämförelsen med brandkåren. Vilka politiker skulle kunna göra med den som med försvaret?

    OBS humor och allt kan översättas i militära termer!

    "Vi har kommit fram till att vi släcker inga bränder i kvarteren A-H, I-M endast dagtid, O-T endast dagtid vardagar, övriga dygnet runt om resurserna tillåter. Vid skogsbrand på icke tjänstetid kallas reservstyrkan/borgarbrandkåren i sin helhet redan in efter tre månader. De nya brandbilarna kommer tills vidare inte att utrustas med vare sig stegar, slang eller vattensprutor. Brand i hus över tre våningar, bilbrand, båtbrand och mindre villabränder behandlas endast som försäkringsärende. På grund av minskade anslag har både tank- och stegbilen dragits in. Förmågan att klippa upp bilar samt vattendykarna är sedan länge avvecklad. Rökdykare finns endast tillgängliga vardagar mellan 0800-1630. Sanerings-och andra uppdrag enligt lista på vår hemsida är numera lagda på andra delar av kommunen och civila företag. Se hemsidan för mer information. Glöm inte att den brandkår vi har nu är den bästa vi någonsin haft. O.S.V."

    Det går inte att koka soppa på en spik hur mycket man än vill. Hur smärtsamt det än så är det mest trovärdiga att erkänna sina tillkortakommande och se problemen för att hitta lösningar.

    1. Vad är det vår regering vill att FM skall kunna?
    Här finns ganska tydliga svar och riktlinjer.
    2. Vad behövs i fråga om militärt-och civilt försvar för att uppfylla dessa krav?
    Här finns det ganska bra utredningar, analyser och annat att tillgå. Problemet är att FM inte vill berätta sanningen för våra politiker eftersom kostnaden är väldigt hög.
    3. FM och regering måste sluta att titta i plånboken för att hitta en hotbild som passar.
    4. Har vi inte råd att försvara oss själva måste vi gå med i någon form av allians där vi får ett bindande löfte om hjälp.
    5. Sluta med alla dessa organisationsförändring som alla beror på underfinansiering. Numerären är så liten att det egentligen inte har någon betydelse om vi flyttar en bataljon hit eller dit eller tar bort ett kompani här eller där. FM ödslar bara kraft till ingen nytta.
    Lite allvarligt menad humor igen.
    Sanningen är att rattonykterheten absolut inte blir mindre om vi av ekonomiska/personella skäl slutar kolla den på våra vägar.
    Inte heller ökar vår tröskelförmåga eller slagkraft om vi låter brigaderna endast innehålla en pluton. 150+ brigader med ett pennstreck;-)

    FM är och kommer alltid att vara föremål för förändring. Omvärlden förändras allt snabbare och ledtider för politiska förändringar går allt snabbare. Man kan fundera lite över hur NATO, USA och världen kommer att se ut med herr Trump som president.
    SUCK!

    Jag förstår hur du tänker, gjorde likadant när jag fanns innanför staketet.

    Teaterdirektören.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Fram tills politikerna agerar så kan vi gräva där vi står. För att vi skall kunna expandera till rimlig nivå på armén igen så är trixandet med personalrader och kompanier hit och dit helt avgörande. Tiden går. Framtidens officerskår måste utvecklas, inte stå stilla intill FML och politiker fattat galoppen.

      Jag visste att det skulle komma dessa typ av svar, därför trodde jag i min enfald att min tydligt uttryckta avgränsning skulle räcka.

      Drömmar om ordentlig finansiering och fantasier om hur det borde se ut blir snabbt ointressant. För mig iaf.

      Radera
  10. FV har kommit lite längre i trixandet med numerär och förbandsbenämningar;-)
    Några exempel. Siffrorna inom parentes är antalet vid full bemanning.

    116 ASC plutonen (12)
    1612 strilkompaniet Såt (19)
    1615 stabskompaniet (7)

    Visst låter det bra med två kompanier och en pluton men när man ser innehållet blir man inte imponerad.

    Är det något likt detta du strävar efter?

    Sedan är jag övertygad om att vår officerskårs utveckling tyvärr är tätt sammanlänkad med både FMLs Törnrosasömn och politiska beslut.
    Dessutom är det hela FM som måste utvecklas, inte bara befälskåren.

    Hur det borde se ut är nog inte så mycket fantasier utan relaterat till vad som i verkligheten behövs. Det borde vara intressant för våra officerare och alla andra i landet. Jag vet att det är ett stort intresse på andra håll i världen, ibland med stor förvåning.

    Politikerna som i bästa fall har en vilja, men ofta inte kunskap, kommer aldrig att förstå om FM hela tiden mörkar verkligheten.

    Varför denna rädsla att berätta vad som behövs?
    Vem försöker lura vem och varför?

    Jag måste ärligt erkänna att jag inte förstår hur man kan ha en bestämd uppfattning på mässen bland kollegerna och sedan gå upp i talarstolen och hävda motsatsen?

    När vi slutar att drömma är vi riktigt illa ute.

    DUNDERSUCK!

    Teaterdirektören.

    P.S. Jag anser att den tiden då man kunde resonera i avgränsade termer av enskilda truppslag är förbi. I dag hänger det mesta ihop i system av system där armen är en minskande del. Mycket till stor del på grund av ett väldigt konservativt sätt att se på sig själv och sin roll i systemet. Jag anser att armen borde höja blicken och titta lite längre än näsan räcker och sluta gräva där den står.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag är ingen politiker. Jag gräver där jag står.

      Radera
  11. Rekommenderar Herr Wiktorins inlägg, mot väpnad konflikt VI, på Kungliga vetenskapsakademiens blogg.

    Han sammanfattar lite av det som hänt under den senaste tiden. Många av händelserna hänger ihop och ibland kan man skönja ett gemensamt syfte.
    Det han beskriver har betydligt större betydelse för om vi skall såga av pipan ytterligare en gång och kalla den AK5/NY IGEN eller skaffa ett nytt vapen, än det där hålet du gräver på;-)
    OBS! Läs inte bokstavligt angående vapnet utan sätt in retoriken i det aktuella sammanhanget.

    Det gäller att förstå och erkänna vad som är problemen. Först därefter kan vi börja tala om lösningarna.

    Pust!

    Teaterdirektören.


    P.S. En liten historia från verkligheten så som jag upplever den.

    För att tag sedan blev plötsligt efterfrågan på våra dieseldrivna fordon i princip noll och alla kunder frågade efter alternativ.
    Det visade sig att flera bil-och oljeproducerande företag i olika rapporter och analyser kommit fram till samma sak.
    På grund av de kommande avgasreglerna kommer man att i princip sluta med alternativet dieselmotor i sina bilar ganska omgående. Därmed kom också oljebolagen fram till att nuvarande produktion på 52 procent diesel kommer att gå ner till ca 8 redan år 2024.
    Vissa försvarsmakter har sett detta som ett problem och redan vidtagit åtgärder för länge sedan. Ett exempel; Stridsvagnen M 1 Abrams går på allt som har en möjlighet att antända. Från flygbränsle, etanol o.s.v. till rapsolja och parfym. Detta är vad som efterfrågas nu av våra kunder. Inte hur man med hjälp av grävande på stället, kan få terrängbilar, som är betydligt äldre än förarna, att fungera ytterligare några år.
    Vi, som är en modern försvarskoncern hade givetvis redan tagit fram flera motoralternativ för våra plattformar.

    Upp ur gropen och titta framåt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag är fortfarande en soldat mitt i genomförandet. Någon måste gräva värnet.

      Mitt blogginlägg var avgränsat till "här och nu" och "inom ram". Vill du skriva blogginlägg om framtiden så är det upp till dig. Eller fortsätt kommentera här. ;)

      Kanske kommer jag skriva något visionärt om en framtid som aldrig kommer, men inte just nu.

      Förövrigt är pengar det som FM behöver.

      Radera
    2. "Mitt blogginlägg var avgränsat till "här och nu" och "inom ram".

      Inser att jag måste ha missförstått allt som står efter rubriken, "Dubblering av arméns budget mot 2024?" i inlägget.
      Ibland är det svårt att förstå även det skrivna språket och när du skriver "Dags för fria fantasier!" så menar du "här och nu" och "inom ram". Inte om framtiden, med betydligt mer pengar i budgeten?

      Antar att det är min vanliga okunskap;-)

      Teaterdirektören.

      Radera
    3. Dubblering av arméns budget räcker inte för dina fantasier men väl mina.

      Radera
  12. En fråga, finns det öppna dokumentet som beskriver kostnaden i drift för t.ex. 1 K bat skytte, specat på personalkostnader, material, over head (del av ledning, infrastruktur mm)?

    Har varit inne och läst de dokument svfm lämnat avseende redovisningen men det är väldigt ihopklumpade siffror, minst sagt.

    Tack på förhand!

    SvaraRadera
  13. För en oinsatt, vad mans med T-bataljoner och K-bataljoner?

    SvaraRadera
  14. Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.

    SvaraRadera