söndag 30 april 2017

Officerare i armén - vad skall de kunna?

Snabbt inlägg med lite reflektioner ur ett manöverbataljonsperspektiv. Ta det för vad det är, en arméofficers delvis anekdotiska reflektioner. Mina källor på hur det fungerar i högre staber än bataljon är från officerare som arbetar där i nuläget, det är inte bara klassiskt gnäll från underenheter.

Först en liten problembeskrivning för att klara ut utgångsvärdena: Armén har befälsbrist i båda kategorierna. Vi har också, totalt sett, en underutbildad (eller snarare "underövad") befälskår där många inte fått öva i krigsbefattning i någon större utsträckning. Det är helt enkelt så att pga förbandsbrist, eller för dålig nivå på förbanden, så har inte övningstillfällen funnits i den omfattningen som är önskvärt. Alla politiska signaler pekar på att förbandsvolymerna skall öka och det stora problemet är då bristen på officerare. Redan nu har oroväckande trender kunnat skönjas i kunskapsnivåerna hos officerare (OF, menar ej OR), där vissa tidigt väljer alternativ karriärväg eller helt enkelt tjänstgör på en nivå utan att övas för att fungera i krig, dvs de truppför inte på övningar utan är chefer i en ren utbildningsorganisation eller dylikt. Den eventuella ökningen av arméns volymer kommer ytterligare försämra kunskaperna mht snabbare karriärer.

I klagosången skall tilläggas, att de lyckligt lottade officerare som hamnat på chefsbefattningar på K-förband som övat mycket, har truppfört betydligt mer än gängse norm för säg 10 år sedan. Det finns också en generation officerare med mycket erfarenhet av internationella operationer på relevanta chefsbefattningar. Men här finns en asymmetri i kunskaperna. Det är så många som ej ens vet hur usla de är på att föra trupp pga att de aldrig gjort det i relevant omfattning. Sen har vi en drös med officerare som söker sig direkt till stabsbefattningar, utan att kunna plutons- och kompaninivån.

Vad som är acceptabel nivå på skicklighet i att föra trupp på stridsteknisk nivå kommer att sänkas. Det är en mycket farlig utveckling för armén. Det finns såklart lösningar för att vända trenden, jag återkommer i slutet med den enda lösningen.

Det finns ingen skicklig brigadchef som inte varit skicklig bataljonschef som inte varit skicklig kompanichef som inte varit skicklig plutonchef.

Officerens roll

Officerens uppgift och existensberättigande är att vara chef eller stabsofficer i krig (eller annan väpnad konflikt) och att utbilda och träna sitt förband för detta krig. Andra uppgifter som rör fredsförvaltning och myndighetsutövning är och måste vara sekundärt. Man kan helt enkelt inte vara en dugligt officer om man inte är duglig chef i krig.

Det är tyvärr så att det självklara inte är självklart för alla. Det finns många som på allvar tycker att den andra aspekten av officersrollen, dvs fredsförvaltningen av myndigheten, är lika viktig, eller viktigare än chefsrollen i väpnad strid.

Att kunna förutse komplexa händelseutvecklingar är en officers främsta egenskap - den egenskapen går inte att få utan erfarenhet.

Vad är det officeren skall kunna?

Officerens kunskap är en ackumulering av utbildning och erfarenheter under hela karriären. Det är i huvudsak inget man lär sig under officersutbildningen eller fortsatta skolor. Det är en kontinuerlig process som aldrig är färdig. Vår ledningsfilosofi, med uppdragstaktiken i fokus, bygger helt på att alla chefer och stabsmedlemmar har vissa kunskaper med sig in i högre befattningar.

En arméofficer skall förstå två nivåer högre än sin egen, men han skall kunna alla nivåer under.

Böcker och andra sätt att få erfarenheter

Jag vill trycka på att det självklart är så att officerare kan öka sin kunskapsnivå genom att läsa böcker, lyssna på andra, diskutera med andra och att ta del av andras erfarenheter. Det är en mycket viktig del av utvecklingen, där skolor har en bra roll att tvinga fram reflektion. Att vara övningsledare och förbandsinstruktör på övningar ger självklart också relevanta erfarenheter.

Plutonsnivån

Plutonchefen måste ha kunskap i hur grupper strider, hur man ger tar emot och ger order, hur man manövrerar med plutonen och hur man stridsleder och rapporterar till högre chef. I början av plutonchefskarriären så har denne fullt sjå med att få det plutonsinterna att fungera, med eld och rörelse, med tajming och att få plutonen att göra som man vill.

När plutonchefen blir varmare i kläderna så kan han lyfta blicken mer, har förstått mer om hur kompaniet strider och plutonens roll i detta. Han förstår hur lång tid en grupp behöver för att bli eldberedd utan att fråga. Han har ökad förmåga att förstå vilket terräng som kommer att fungera att framrycka i och hur lång tid det kommer ta.

Den skickliga plutonchefen har förståelse för bataljonens strid och har full förståelse för kompaniets strid. Har utvecklat en magkänsla för vad som funkar och inte funkar. Kan snabbt blicka över ett terrängparti och inse vad som kommer funka och inte funka. Han ger förslag för kompaniets strid och kompanichefen lyssnar. Han leder från rätt plats och inser innan det händer vad som behöver göras för att det skall eller inte skall hända.

Att nå den eftersträvansvärda skicklighetsnivån tar ganska lång tid med många truppföringstillfällen, personlig talang är också en stor faktor. Man bygger självklart erfarenhet också genom att verka i andra befattningar samt övningsledare under övning, men man måste någon gång prövas i selen.

Kompaninivån

Av kompanichefen krävs att han kan hur bataljonen strider. Att han har full förståelse för indirekt eld och de funktioner som är nödvändiga för kompaniet. Mycket av grunderna har redan kompanichefen fått som plutonchef där han övat i kompaniets ram och agerat i alla kompaniets stridssituationer och därmed byggt en erfarenhetsbank. Att verkligen kunna plutonsnivån är helt avgörande som kompanichef då man måste veta vad en viss uppgift innebär för plutonerna. Det handlar om en känsla för tidsförhållanden och ambitionsnivåer, att man verkligen vet vad som händer längst ut på linan när man ger en viss order.

En erfaren kompanichef tänker mer och mer bataljon och även brigad. Han kan förutse skeenden på ett helt annat sätt än en nybörjare och kan ge relevanta förslag till bataljonen under striden. En skicklig kompanichef börjar lämna det stereotypiska stridstekniska metod-tänkandet och börjar tänka taktiskt på riktigt.

Bataljonsnivån

Den efterfrågade kunskapen som stabsofficer i en bataljonsstab är till stor del den ackumulerade kunskapen som officeren tillgodosett sig på lägre nivåer. En stridsledare måste kunna hur kompanier strider. Detta gäller i ännu högre grad andra funktioner i bataljonsstaben. En bataljonskvartermästare som inte vet hur trosskompaniet fungerar är mycket begränsad i sin användbarhet. Hur lång tid tar saker och ting? När behövs order ges? Funkar terrängen för TOLO-slinga? Hur lång tid tar det i mörkret?

Konsekvensen av inkompetensen?

En av Försvarsmaktens absolut största problem i nuläget är att det sitter personer på chefs- och handläggarbefattningar som inte har en aning om hur förbanden under fungerar. Det gäller både på övningar-, i internationell tjänst eller hemma i produktionen. Det finns dessutom en oroväckande trend att civila besätter befattningar där militär kompetens är en absolut nödvändighet.

Konsekvensen av dåligt övade chefer i krigsförbanden kan vem som helst räkna ut. Konsekvensen är förlorade slag och i slutändan ett förlorat krig.

Att känna sitt befäl

En annan viktig del av ett fungerande förband är att chefer känner varandra och sina underställda ur yrkesrollsperspektiv. Då kan mycket effektiv ledning av striden uppnås. Idealet är att som kompanichef kunna höra på plutonchefens tonfall på rösten i radion hur bra det går för plutonen i stridskontakten.

Lösningen?

Lösningen på allt är att öka övningsvolymen i armén och att öva mer bataljonsnivån och uppåt. Det är det enda sättet att få skicklig befälskår. Vi har så liten armé att hela armén måste vara mycket välövad. Det är därför viktigt att ny grundutbildning blir så lång och har sådana målsättningar att befäl kan öva förbandsövningar. Oroande signaler finns att målsättningarna är för lågt satta så chefer ej kommer kunna truppföra mer än enstaka övningar under en hel grundutbildning.

Bra läsning i ämnet:

http://kkrva.se/uppdragstaktiken-ar-dod-leve-uppdragstaktiken/
http://karlisn.blogspot.se/2015/10/svensk-armeofficersutbildning-under-det_12.html

1 kommentar:

  1. Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.

    SvaraRadera